Lilla Grodan i Magen

21/8 2010 vecka 14 (13+4)

Huset var kanonfint! Nu hoppas vi bara att banken är på vår sida och att det inte är alltför många fler som är intresserade… =D Det visar sig på torsdag!

Lämnade in nytt urinprov i torsdags, som fortfarande visade lite äggvita. Så BM skulle skicka iväg ett prov på odling, och så får vi gå vidare utefter vad det visar. Skönt att det i alla fall inte visade på något socker längre. Lite fundersam över vad äggvitan kan bero på så här tidigt, men hoppas att det inte är något allvarligt, det lät inte så på BM i alla fall.

Ryggen har knasat ur igen, gick i stort sett dubbelvikt på jobbet igår, kunde knappt bära någonting, och det hugger i varje steg jag tag. Skulle jobbat långpass idag med stängning, men åker in och tar några bord och får åka hem tidigt istället. Får hoppas att det går att göra likadant imorgon också. Ska ringa BM på måndag och få en läkartid, för såhär går det inte att ha det. Är varken bra för min kropp eller för mina arma arbetskamrater som ska stå ut med mitt gnäll och hjälpa mig i alla lägen. Kanske kan få till en 50% sjukskrivning så jag kan dra ner på jobbet och inte jobba lika många timmar varje dag. Kanske 4-5 timmar om dan, 5 dar i veckan istället? Hoppas att det på något vis går att lösa, annars vete sjutton…

Mor och R. med hundarna kommer hem från Kiruna idag, så imorgon får vi flytta hem till lägenheten igen. Känns inge vidare, tycker verkligen inte om våran lägenhet. Vill ha hus NU! =P

Ska hitta något att peta i mig till lunch, och sen duscha lite innan jobbet. Vedpannan djävlades på förmiddagen så jag blev alldeles inpyrd i rök…Ny parfym kanske? =P

Tjingeling!

18/8 2010, vecka 14 (13+1)

Ja, då har vi klarat av första trimestern, och därmed dom mest kritiska veckorna! Så skönt att ha kommit såhär långt i alla fall, och risken för att det ska hända något nu minskar för varje dag.

Igår var vi till MVC för inskrivning, Marie tog blodtrycket (110/70, perfekt enl. bm.), urinprov (visade på lite lite äggvita och lika lite socker, så ska göra ett fasteurinprov att lämna in imorgon, hoppas att det försvunnit då) och sen tog hon fyra rör med blod från en ven i armen och några tester i ett finger också. Fick även ställa mig på vågen (52kg) och har gått ner två kilo sedan jag blev gravid. Inget ovanligt tydligen, har ju inte haft så stor matlust, och spytt litegranna. Men antar att kilona lär komma ikapp mig =)

Fick även veta att jag nu byter vecka på tisdagar och inte onsdagar som jag gjort tidigare. Så nytt bf-datum är den 22;a februari! Sen kan ju det förändras vid UL i v18, men i slutändan är det ändå bebis som bestämmer själv när h*n vill titta ut! Det kan mycket väl bli att man går över en vecka och hamnar inne i mars istället…

I söndags var vi och kikade lite smått på vagn, lite tidigt kanske, men vill ha tid att klura, klämma, känna och provköra innan vi bestämmer oss. Var tidigare helt inne på en Emmaljunga, men de kändes så otroligt klumpiga när vi var på Barnens hus och provkörde. Brio´n är bättre, men ändå inte helt bra. Var bättre gung/svikt i brion också. Tittade på en Crescent som vi båda fastnade lite för, en ganska lätt och smidig kombivagn, men ändå stabil och med rätt bra gung. Inte alltför krånglig att fälla ihop, och det går lätt att ”flippa” över handtaget när man vill byta åkriktning för barnet. Den ligger på ungefär 5-6 tusen ny, så får se om vi hittar en begagnad eller om vi beställer en ny från nätet. Ska åka till Barnens hus och provköra lite mer, och även provlasta i bilen senare tänkte vi. Enligt måtten på crescents hemsida ska den få plats, men det kan vara bra att se det i verkligheten också, innan man beställer!

Klurar även på namn, flicknamnen har vi istort sett färdiga redan, dom kom redan en vecka efter plusset. Blir det en pojk har vi det svårare. Hittar inga pojknamn som vi tycker är fina, men vi har ju tid på oss som tur är! Vi är i alla fall överens om att vi vill veta vad det är för krabat som bor därinne, så se dom när vi är på UL så får dom mer än gärna berätta! Var lite tveksam till det först, men nu känns det mer och mer som att jag vill veta för att kunna planera och köpa grejer =)

Ska snart bege mig till Borlänge för att hämta lillasyster vid tåget, vi är husvakt åt mor och R, och syrran har varit hos pappa nästan två veckor. Imorrn ska vi titta på hus i Sågmyra, riktigt spännande! Är ett hus vi båda hoppas rätt mycket på, så hoppas att det känns lika bra i verkligheten, och att det inte har allt för stora fel, vilket vi lite smått misstänker då det är så billigt. Men det visar sig imorgon! Vill ännu mer än tidigare ha hus nu när man bott här ett par veckor. Var hem och vattnade blommorna i lägenheten i söndags, och det kändes som att man var hem till någon annan och vattnade. Måste vara ett dåligt tecken. Bävar för söndag när vi ska flytta hem igen… =(

Vill ha tag på hus innan vintern och innan jag blir alltför stor och tjock så jag fortfarande orkar göra nånting. Håller tummarna för att det ser bra ut imorrn!!

24/7 2010, Vecka 10, 9+3

Så, då har man blivit ett år äldre idag då! Far, mormor, mor, R. och systeryster har varit här och ätit tårta och firat, mor och co bjöd vi dessutom på mat. Trevligt! Känner mig inte det minsta äldre, men det var ju skitsamma =) Åldern är ju bara en siffra ändå…

Magen växer, blir som en uppblåst ballong när jag ätit mycket och framåt kvällen. Syns riktigt väl om jag har tajta kläder, eller om jag står i bara underkläderna.

Illamåendet kommer till och från, äter jag för dåligt eller blir det minsta hungrig så är det över mig direkt. Får småäta konstant! Spyr inte lika ofta som tidigare, men två mornar i rad har jag fått kräkreflexer innan frukost. Finns inte mycket att få upp dock, så blir mest sur galla. Får verkligen tänka på att äta ordentligt innan jag går och lägger mig så att inte magen är helt tom när jag vaknar.

Hälsosamtalet hos BM gick bra, hon verkar vara en otroligt trevlig och sympatisk människa, så det känns fint. Vi fick lämna lite information om oss själva, göra ett alkoholvane-test och så fick vi tid för riktig inskrivning, som blir den 17 augusti. Känns som en evighet dit, men antar att det kommer gå riktigt fort. Då är jag i vecka tolv, och sen är det dags för UL i vecka 18, om jag förstått detta rätt! Hade gärna haft ett ul tidigare, men är kanske inte så lätt att få till. Vore härligt att få se att det verkligen är något där inne! Så att inte kroppen bara spökar med mig…

Alla mina närmsta arbetskollegor vet om det nu, har dock inte nämnt något för kockarna. Det lär nog komma fram till slut ändå! Mamma har nog börjat smälta det lite mer, för hon kommer med små fina pikar om vad som är bra för mig att äta nu. ”Tog med lite blåbär, det är bra för dig att äta”, eller när vi köpte jordgubbar, ” jordgubbar ska du äta mycket av, det är nyttigt för såna med dig, de innehåller mycket järn och vitaminer”. Söta mamma, förstår att det inte är lätt att acceptera att äldsta barnet börjar bli ”gammalt” =)  Men får det bara sjunka in lite så tror jag att det blir bra! Kommer jag dessutom med en ul-bild lite senare så tror jag att det blir mer verkligt. Både för dom och för oss!

Vi blev lite hipp som happ ”barn”-lös, Linus följde med ”mormor” hem till Helgbo, så ska se om vi ska kika på nån film eller hur vi ska göra. Kanske bara ska sitta här vid varsin dator och vara osociala =)

Tjing!

1/7 2010 Vecka 7, 6+1

Ännu en vecka har passerat, och nog börjar det kännas att allt inte är som vanligt! På förmiddagarna och runt lunch/tidig em, är illamåendet över mig stup ikvarten. Tidigare idag spydde jag, men fanns inte mycket att spy upp då jag knappt åt något till frukost.

Hoppas att det inte håller i sig alltför länge, hatar att må illa, och kan knappt äta när jag gör det. Usch!

Nu vet hela släkten om vårat mirakel, alla tog det på olika sätt, mer eller mindre chockade. Mamma blev först arg, men har inte pratat om det så mycket efter det. Rauno reagerade bättre och skojade med syrran om att hon skulle bli moster innan hon fyllt 14. Pappa blev enbart glad, han hade väntat på det sa han =) Mormor blev chockad men glad om det var vad vi själva ville!

Alla på T´s sida tog det otroligt positivt, och flera hade nästan väntat på det.

R. på jobbet har också fått veta, och J. som lyckades lista ut det igår, när jag pratade om mat jag kunde vara sugen på men sen inte kan äta. Kunde inte neka när han frågade om jag var med barn =) Han blev jätteglad och lyckönskade oss! Han trodde absolut att det var meningen att det skulle ske nu!

T´s chef och arbetskollegor vet också, och alla tog det väldigt bra!

Så nu återstår bara resten av mina kollegor på jobbet, men ska försöka hålla på det ett tag till. Ska ju till Bm på tisdag, så då kanske man får lite mer kött på benen!

23/6 2010  Vecka 6 (5+0)

Idag går jag alltså in i vecka 6. För varje dag som går sjunker det in lite mer att det faktiskt ligger ett litet litet pyre i min mage och gror! Känns fortfarande väldigt overkligt, och det är nog inte förrän magen börjar synas som man verkligen förstår vad som väntar oss. Är enormt trött i omgångar, i morse ville inte kroppen vakna alls. Känner av att det stramar lite i magen ibland, och jag blir väldigt svälld och spänd i magen på kvällarna, men annars så mår jag finfint =)

Vi har lite smått börjat prata om när vi ska ”avslöja” vår lilla hemlighet. Vore på sätt och vis skönt att få berätta för alla nu på en gång, och slippa smussla och ha hemligheter, men samtidigt känns det lite tidigt, kanske är bättre att vänta. Jag är inne på att vi väntar tills vi varit till barnmorskan första gången, vilket är om två veckor. Visst borde jag kunna hålla tyst så länge? Hihi, kanske inte. Det visar sig =P

Är fullt och fast övertygad om att detta är meningen, att detta skulle hända just oss, just nu. Trots att det blev en chock, så är detta ett fantastiskt mirakel!

21/6 2010

Hjälp!

I lördags visade plötsligt testet plus! Mensen försenad 3 dagar, grymt trött och en konstig molvärk i magen, inte som mensvärk, utan något annat underligt..

I fredags kväll delgav jag min misstanke till T, som var övertygad om att kroppen spökade pga stress och mycket jobb. Jag trodde annorlunda, men för att bli av med spekulationerna blev det en snabb tur ner till apoteket för inhandlande av test.

Medan T. frukostpromenerade hunden testade jag, och inom 20 sekunder visade sig ett starkt och tydligt plus…Snacka om omtumlande! T. som inte alls trott att det låg till åt det hållet blev nog rejält chockad. Blev mest ett ”Jaha” och tystnad de första timmarna. Det har nog fortfarande inte gått in, varken för mig eller honom, är väldigt overkligt.

På lördagen åkte vi till mormor för att hjälpa till med förberedelserna inför hennes 70 års fest på söndagen. Det är allt lite svårt att inte säga något, framförallt till mamma och lillasyster. Men vi lyckades hålla tyst =) Fick avvärja lite bjudning av alkohol, men det är inget ovanligt att jag inte dricker, så är nog ingen som misstänker något.

Ringde bm idag, fick tid den 6 juli för hälsosamtal. Spännande =) Ett litet hum har jag om vad man får och inte får äta, men är alltid bra att få mer information.

Om jag räknat rätt är jag i vecka fem nu (4+5 dagar) men det kanske förändras vid första ul-undersökningen. Så förhoppningsvis tittar det ut ett litet mirakel i slutet på februari nästa år!

Får se hur länge man kan dölja och hålla hemligt, och hur länge man får må ”bra”. Än har jag inget illamåeende, är lite känslig och får lite kväljningar när jag plockar upp skit efter Linus, men annars är det bara energin som saknas. Är oerhört trött i omgångar, och har svårt att ta mig upp på morgonen. Tur man inte har ett morgonjobb =)

Allt är så spännande, och som sagt, inget har sjunkit in ordentligt än…. Helt sjukt, vi ska bli FÖRÄLDRAR! <3