1/7 2010 Vecka 7, 6+1

Ännu en vecka har passerat, och nog börjar det kännas att allt inte är som vanligt! På förmiddagarna och runt lunch/tidig em, är illamåendet över mig stup ikvarten. Tidigare idag spydde jag, men fanns inte mycket att spy upp då jag knappt åt något till frukost.

Hoppas att det inte håller i sig alltför länge, hatar att må illa, och kan knappt äta när jag gör det. Usch!

Nu vet hela släkten om vårat mirakel, alla tog det på olika sätt, mer eller mindre chockade. Mamma blev först arg, men har inte pratat om det så mycket efter det. Rauno reagerade bättre och skojade med syrran om att hon skulle bli moster innan hon fyllt 14. Pappa blev enbart glad, han hade väntat på det sa han =) Mormor blev chockad men glad om det var vad vi själva ville!

Alla på T´s sida tog det otroligt positivt, och flera hade nästan väntat på det.

R. på jobbet har också fått veta, och J. som lyckades lista ut det igår, när jag pratade om mat jag kunde vara sugen på men sen inte kan äta. Kunde inte neka när han frågade om jag var med barn =) Han blev jätteglad och lyckönskade oss! Han trodde absolut att det var meningen att det skulle ske nu!

T´s chef och arbetskollegor vet också, och alla tog det väldigt bra!

Så nu återstår bara resten av mina kollegor på jobbet, men ska försöka hålla på det ett tag till. Ska ju till Bm på tisdag, så då kanske man får lite mer kött på benen!