Ja, det var vad vi hade här hemma igår kväll. Otröstlig vrålade hon sig hes medan hennes föräldrar försökte med alla möjliga tricks för att lugna och trösta. Trots att hon verkade hungrig vägrade hon ta bröstet, flaskan med ersättning slog hon bort med händerna och nappen ska vi inte tala om. Till slut somnade hon utmattad på min bröstkorg, alldeles svettig av ansträngningen. Lilla mammas hjärta. Är så himla jobbigt och frustrerande att inte veta vad som är fel, och därmed inte kunna göra något åt det. I och med att hon åt lite dåligt igår kväll så har vi vaknat lite tätare i natt och ätit (3 timmar emellan istället för 4-5), men känner mig någorlunda utvilad ändå. Lilltjejen vaknade strålande glad, så vad det berodde på igår är svårt att säga. Vi tog en lång sovmorgon i alla fall, Tobias reste på sig vid åtta, då åt lilltjejen och sen låg vi kvar och myste (läs: sov) till strax efter 10. Skönt =)