När lillbus i magen envisas med att ligga på tvären, pressa alla armar och ben hon har åt olika håll, ja, då är det inte det minsta bekvämt. Hennes gymnastiserande orsakar sammandragningar som inte heller är vidare sköna. Men, på något vis så tycker jag ändå att det är mysigt med hennes rörelser och hur man känner av henne hela tiden. Skulle inte vilja vara utan det! Funderar på vad det är för vilde som ligger därinne, och om hon kommer ha samma temperament och vara lika envis när hon tittar ut sen. Hur mycket kommer hon få av mitt temperament? Kommer hon bli lugn och lite blyg som sin far, eller envis och framåt som mig? Eller en blandning? Ska bli så otroligt spännande att få följa ett så litet liv från start, och få vara en del i dess uppväxt. Längtar!!